Min första upplevelse i fredags började med Danilos på Bergakungen i Göteborg, en restaurang inspirerad av den italienska filmeran med Danilo Donati. När jag kommer fram till biografen svänger jag av till vänster för att komma direkt till restaurangen. Jag möts av en stilren uteservering och lugn pioanomusik spelas försiktigt i högtalarna, redan här får jag en mysig känsla i mig som får mig att tänka tillbaks i tiden till en era då kändisarna hette Frank Sinatra och Humphrey Bogart m.fl. Jag går in och blir hänvisad en trappa upp för att komma till lunchen som jag nu men kurrande mage har sett fram emot. När jag går upp för trappan ser jag mig runt, på väggen uppför trappan är väggarna kantade med inramade kort av italienska filmare och filmstjärnor från förr, ovanför går sidendraperier ner från taket och en antydan till att något händer i dem. Jag kommer upp för trappan och känner en nyfiken känsla och även en känsla av tradition, en kypare visar mig till ett bord. Atmosfären är mycket trevlig, stora fönster för bra ljus och lokalen känns rymlig. Valet står mellan kött eller fisk till lunch så jag ställer frågan till kyparen “Är fisken god?”, “Jag vet inte, jag tycker inte om fisk.” blev det svar jag fick som gjorde mig förvånad och en aning besviken. Jag beställer ett glas vin och går bort till lunchbuffén för att fylla min tallrik med kokt fisk, stekt potatis och rotfukt samt grönsaker. Det finns lampor i lokalen med skärmar som påminner mig om lampor man använder vid filminspelning. I sidendraperiet kan jag nu se att det är en svartvit film med dansare från förr som spelas upp med hjälp av projektorer i taket. I ryggstöden på de tidsenliga sofforna finns en bildkollektion som liknar en filmremsa, vissa bilder är ersatta med en liten skärm som spelar upp klippet som bilderna kommer ifrån. Trevlig musik spelar under måltiden som smakar absolut utsökt gjorde mig väldigt nöjd och gav mig en i helhet uppskattad upplevelse.
Efter en utsökt lunch gick min upplevelseresa vidare till Universeum, en interaktiv plats med vattentema. Mitt första intryck får jag när jag kommer fram till entrén där jag ser en tom lekplats omgiven av vatten. Första tanken blir “Det är kanske ett konstverk?”, men sen ser jag att man kan komma dit genom att gå runt en damm eller om man är våghalsig, skutta över på ett par stenar. Min spontana tanke blir inte “Va’ kul!” utan snarare “Synd…”, synd att man inte valt att göra lekplatsen lättåtkomlig så barn enkelt kan leka där innan eller efter besöket på Universeum. När jag väl kommer in blir jag genast intresserad då jag ser en sorts regnskog bakom en glasvägg, fötterna tar mig bort till en kassa där jag kan köpa en biljett. “Finns det något intressant att se? frågar jag killen i kassan, han verkar ställd först. Efter lite betänketid kastar han av sig sina monotona kedjor och berättar glatt om sin favoritdel, akvariehallen. Jag köper en biljett, tackar så mycket för hans åsikt och går in. Det första som händer är att man kommer fram till en hiss, när jag kliver in märker jag att hissen går uppför en backe. Mitt första intryck blir “Vad tyst det är.”, jag kan inte riktigt förstå vad hissen fyller för funktion men jag känner att mitt hörselsinne hade kunnat användas på något sätt. När jag väl kommit upp finns det en balkong på min högra sida som jag går ut på för att beskåda utsikten. Från balkongen kan jag se in på Lisebergs baksida där en vit ren med bjällra äter, passande då nästa del är “Vattnets väg”. Från balkongen går jag vidare genom ett arktiskt inrett rum till ett draperi, bakom draperiet forsar det ner rök ifrån taket. Min gissning är att det ska föreställa vatten, men personligen bli jag mer besviken och får passiv rökkänsla än en förnimmelse av vatten. När jag väl kommit igenom blir jag positivt överraskad av en väl designad gång med akvarier och växter i en behaglig symbios. Jag tar en avstickare från gången för att komma upp till ett fjäll där jag provar på att sitta i ett vindrum och även ett katastrofalt digitalt memory spel som inte bara är dåligt placerad utan är extremt icke emergent vilket verkligen skär sig i denna miljön. Jag traskar vidare i vattnets väg och kommer fram till “Akvariehallarna” där man blir smått överväldigad utav de gigantiska akvarierna där hajar, rockor, krabbor och många, många mer huserar. Jag kommer dit lagom till hajmatningen, en person står med mikrofon och underhåller med frågor och fakta. Det jag uppskattade mest var avdramatiseringen av hajar, att de inte är så farliga som filmer och media vill skrämma oss till. På grund av folkmassan blir mitt besök i “Dödliga skönheter” sektionen kort och effektiv. Vidare från hajarna till en roterande dörr som tar mig från havsbottnen till en regnskog. En varm fuktig miljö sköljer över mig, det känns roligt och spännande att traska fram på en stig med vattenpölar. Runt omkring kan man se fria insekter och djur, något jag personligen uppskattar oerhört mycket. På marken (som är cement) urskiljer jag fotavtryck från diverse djur som jag även har sett tidigare, ett roligt inslag till denna intressanta miljö. Efter lite spatserande i regnskogen tar min färd slut då jag till slut finner utgången. Jag tar en kort sväng in på “Explora” för att beskåda utbudet och finner där en intressant miljö där barn får utforska och leka på diverse olika sätt, mitt besök blir kortvarigt och mina trötta fötter tar mig till utgången. Upplevelsen är slut och jag kan nöjd gå därifrån med en i helhet komplett upplevelse, det enda sinne som saknade stimulans var hörseln. Kanske något som kommer i framtiden?
Vilka är upplevelsens målgrupp?
Jag upplevde att målgruppen var barn och ungdomar. Det jag personligen saknade mest var bänkar eller något liknande så att man kan pausa och insupa alla intryck man får.
Hur jobbar man med upplevelsebegreppet för att skapa lärande för deltagaren?
Det fanns skriftlig information, videofilmer, interaktiva medier, spel och personal som förde dialog med besökarna.
Hur jobbar man med upplevelsebegreppet för att skapa flow för deltagaren?
Det fanns hela tiden nya saker att se, en interaktiv miljö där hindren är lätta och en information som är lätt att begripa.
Hur tar man i beaktande de funktioner för lärande som ni hade som utgångspunkt i tisdagens blogguppgift?
Man har skapat platsen som hör till kunskapen som skall läras ut. Därför har man omvandlat en annars stel information till något man kan se, lyssna, känna, lukta och smaka.
Vilken pedagogisk tradition och vilket kunskapsbegrepp finns implicit i designen av upplevelsen?
Med risk för att låta repetitiv så skulle jag säga skriftlig, baserat på de skyltar som fanns. Interaktiv, exempel är 3 stenar som hade olika temperatur.
